Valkyrian: illustrerad månadsskrift, Volum 10C. K. Johansen., 1906 |
Andre utgaver - Vis alle
Vanlige uttrykk og setninger
Amerika ansikte arbete barn Battery Park behöfver Bill blef blick blifva blifvit bref Broadway Broberg började Chicago Dahlgren derför doktorn dörren eder Elin EVA WIGSTRÖM familjen flicka fot lång Fredrik fru Linder frågade fröken Skogh fått Förenta Staternas gamla gick gifva glad godt Greta gång går hafva herr Hilda hjelpa hjerta Hultman huru hvar hvarandra hvarje hvil hvilka hvilket hvita hålla händer höra Ingrid John kanoner Karl Karl XII kommande konungen kväll kände kära lefva lemna lifvet liga lilla Liverpool Louis St lyckades låta menniskor Merrimac meteoriten Minneapolis New York New York Post ning Pius X Queenstown Ragnar sade satt Signe sjelf skratt skrifver slut snart staden Stina stod Storm stund svarade såg tala tjenst tons trefligt Ture Tuttan tyckte tänka UMBRIA unga VALKYRIAN verlden Vesterhamn voro väg vän vände Welchenbach Woehl åter äfven öfriga öfver ögon
Populære avsnitt
Side 260 - ... och besvär att hålla hop dem alla; i klassens mummel, läxors sus jag hörde deras fjärran brus för mina öron svalla. Ur minnet gledo namnen hän så snabbt som några timmerträn på Västerbottens älver, och barnatårars salta tåg förente sig med varje våg, som genom Norrland välver. Men liksom Engelbrekt med mod från stad till stad, från flod till flod vi fram till målet lände. Erövringen var lång och svår, men nu var fosterjorden vår, nu, då dess drag vi kände. — Där...
Side 452 - SENTRY stand the Southern pines, Tenderly the moonlight shines, Where the mould hath hidden deep Hero-dust where none may weep ; Ever towards that lonely glen Turn the hearts of Northern men ; Voices 'neath a Southern sky Breathe a name that cannot die, — DAHLGREN ! Well we know that midnight dread — Baffled, broken, and misled — When glad hope and courage high Meant —
Side 518 - Högbarmad, smärt, gullhårig, En ny Aurora kom; Från kämpe tjuguårig Hon vände ohörd om, ville Snoilsky gifva en ny och ädlare innebörd.
Side 427 - ... vårt kön Bör höra blott till våra nipper. Lyd, Betti, lyd bestämmelsen: Sök ej att mannabragder hinna Och känn din värdighet, min vän, I äran af att vara qvinna! Se denna mor i huslig krets, Som vet sitt sanna kall bevaka, Fullt med den ärelust tillfreds, Att vara värdig mor och maka! Se, ordning, mildhet, treflighet Med blomster hennes fotspår hölja, Och heder, kärlek, tacksamhet Dess lefnad och dess minne följa.
Side 12 - Gennem den mørke Nat. Der sad den Troens Opliver, Med Lampen paa sit Bord, Og tolked med hellig Iver Herrens hellige Ord. Saa vidt i Dalene trænger Lyset fra Vinduets Baal, Men Ordet flyver dog længer, Baaret af Folkets Maal. Det lyder for hvert et Øre, Det toner i hvert et Bryst, Det lader sin Fylde høre Med fyldig, levende Røst. For Evangeliets Fugle, Wartburg, en Rede du var, Hvori du mod Ravn og Ugle De Fjerløse vogtet har. Da...
Side 485 - ... din svarta kaka. Och ingen jordens kungadryck skall smaka som brunnens vatten på din faders gård. Till landsflykt födas våra främsta män. Var stolt att hedern ej blev dig förmenad. Den är ej värd ett handslag av en vän, som icke tio längta att se stenad. Allt svart förtal har samma gång, min frände. Först samlas kvinnorna och strö sin sådd. Så komma gäckarna, som kvinnor spände med rep för harven. Sädet skjuter brodd, och snabbare än några veckor fara den onda grödan...
Side 362 - Enfii; det har varit en obeskriflig lust att hafva fått se, huru Guds hand ögonskenligen visat sin allmakt, att med en så liten makt slå och tvinga en så stor hop, som dessa barbarer voro.
Side 377 - Missljud. — — — på krumma, förvirrade stigar Än de stanna, än skrida framåt, än vända tillbaka. Djupt i din egen själ irrstjernorna kretsa: ditt hjertas vilda passioner.
Side 101 - ... såsom hvar man vet; Men lyssna till och sprida ut förtalet På nästans rygg, det är en fallenhet, Som ofta hör till tonen i vår tid; Det räknas som en vapenbragd i strid. Hvad är förtal? Att det beteckna riktigt Är ej så lätt. Det byter ofta skinn, Fördöljer sina drag i mask försigtigt, Och kryper helst i djup förklädnad in. Men knappt för någon lifvets väg var lång, Förr'n han det mött blott alltför mången gång.
Side 452 - ... path could Duty show him Too hard for him to go ; But swift as winged lightning He fell upon the foe. And by his holy daring, For Right, to do or die, He carved his name ancestral On Honor's roll full high. The tree may fall and perish, The letters there may fade ; But never shall his memory Be in oblivion laid. But ever 'mid the bravest Shall shine in glory forth The name of ULRIC DAHLGREN, The hero of the North.