Finsk tidskrift för vitterhet, vetenskap, konst och politik, Volum 16

Forside
Föreningen Granskaren, 1884
 

Andre utgaver - Vis alle

Vanlige uttrykk og setninger

Populære avsnitt

Side 140 - ... bildnings bord. O, den som kunde skänka dikten så den enkla form, som tusenden förstå, den form som frambär kraftigt hvardagsbröd till tjänst för hunger, ej för öfverflöd!
Side 123 - ... för riksens ständer, hvilka, om de finna rikets väl det kräfva, kunna hos konungen skriftligen anmäla deras önskan, att han ville ur statsrådet och ifrån embetet skilja den eller dem, mot hvilka anmärkning blifvit gjord.
Side 135 - Såg ur sitt förklä' opp Och frågade med ögat ljust Af kärlek och af tro: »Så råkas vi om sex år då På nytt vid Värnamo?
Side 136 - Stor sak med mig! Men kyrkan, den riksens klenod, hon är räddad. »Mitt eget verk det är grus och mull, Men Sverge, det vet jag, slås ej omkull, Och därför jag tryggt kan flytta. Om blott min kärlek — jag har ej mer — Står upp i er, Så har gamle Rudbeck dock lefvat till nytta.» Välsignande sträckte han ut sin hand: »Gud skydde Carolus och vårt land, Och, gossar, farväl med eder!
Side 121 - Nu är det annorlunda, och den makt, som nu missbrukas, sitter ej på tronen. Hon har ett dagblad till sin kröningsmantel, och hennes livvakt är i trasor klädd.
Side 297 - Wäinämöinen selbst, der alte, Stieß das Schwert ins Meer danieder Und zerteilte so den Fisch, Zog das Haubt in seinen Nachen, Ließ den Schwanz im Meere liegen. Jenes blickt er an und wendet's: »Was kann d'raus der Schmied verfert'gen? Was kann d'raus der Schmieder schmieden?« Wäinämöinen selbst, der alte, Nimmt auf sich des Schmiedes Arbeit, Macht vom Bein des Hechts die Harfe, Macht das Kantele von Gräten Und von Fischgeripp die Leier.
Side 121 - ... och allt som stiger är dess svurna ovän. — De svenska färger voro blått och gult och kraft och ära klädde sig uti dem; men nu är smuts er nationalfärg, lögnen...
Side 142 - Sank dig med kärlek till din broder att mildra ödets hårda band, att torka svetten ur hans panna och vrida dolken ur hans hand!
Side 297 - Kalevas. Zu dem Sohne sprach der Alte: »Hole mir mein Kantele Unter die gewohnten Finger, Unter die gewohnten Hände!« Freude strömt nun über Freude, Auf Gelächter folgt Gelächter, Während spielet Wäinämöinen Auf dem Kantele von Gräten, Auf dem Fischgeripp der Leier. Keines ward im Hain gefunden, Sei es auf zwei Flügeln fliegend...
Side 123 - Skulle konstitutionsutskottet anmärka, att statsrådets ledamöter samfällt eller en eller flera av dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg, icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta...

Bibliografisk informasjon