Svensk vitterhet 1850-1900: i urval för skola och hem

Forside
Ljus Förlag, 1899 - 432 sider
 

Hva folk mener - Skriv en omtale

Vi har ikke funnet noen omtaler på noen av de vanlige stedene.

Andre utgaver - Vis alle

Vanlige uttrykk og setninger

Populære avsnitt

Side 109 - Vintergatan. Och nu är lampan släckt, och nu är natten tyst och klar, och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar, och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå, och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.
Side 279 - Jag torgför ej mitt hjärtas lust och kval att skrynklas ned af obekanta händer. Min fantasi dig bjärta lekverk sänder, men känslans helgedom hålls aldrig fal.
Side 209 - Sinai ! Berg och dälder återskalla åskans dån och lagens röst, och ett genljud svarar amen ur de häpna mänskobröst, och de lösa skaror växa, sedan rätten fått en tolk, växa till ett härligt rike, växa till ett heligt folk. Medicina. (Num. 21 : 6.) Nu kring lagens tabernakel går ett enat folk sin ban, bryter genom svärd och lansar fram mot frihetens Jordan. Men hvi blekna kämpeskaror? Varför sjönk baneret ned?
Side 302 - Båfvens spegelglas. Växlande dofter luften fylla från insjön och kryddgårdens friska mylla. Ja, det är hans egen, hans svenska bygd, som slumrar i tillit och ro. . , Trots herrarne är det blott i hans skygd de små vilja bygga och bo. Det är hans land — ja, han andas det. Från nylöfvad björk, från vårgrön vret det ångar en hälsning mot fönsterranden: Du är min man, fast med blod på handen. Från knappa tegar och låga tak bär natten drömmande tack: Du, endast du, tog dig an...
Side 205 - ... omkring dem stormens röster klaga. Nu vräker en bränning mot stäf och stam, där skjuter en berghög udde fram. »Gunnar, vi syna guld i månljus natt», så locka små troll i dvärgaham, de locka och vinka från bergets kam; »kom gosse, tag din lycka fatt!
Side 204 - Snöfrid, hur fager du är i din silfverskrud!» Och månen rann upp vid skogens rand och lyste ur moln med rödgul brand å seglet, som spändes på ungmöns bud, och snäckan hon sköt i skum från land. »Snöfrid, vi gunga på våg, mina drömmars brud!
Side 195 - Härlig är döden, när modigt i främsta ledet du dignar, dignar i kamp för ditt land, dör för din stad och ditt hem.
Side 232 - Nej, den gåtan är alltför svår, nej, jag gissar ej detta» — slår, som han plägar, inom kort slika spörjande tankar bort, går att ordna och pyssla, går att sköta sin syssla; går till visthus och redskapshus, känner på alla låsen — korna drömma vid månens ljus sommardrömmar i båsen, glömsk af sele och pisk och töm...
Side 295 - ... att gå ut som knekt — man tar ej prästens dräng; och Kersti hos befallningsmans fick sköta plog och harv, som blivit kvinnfolksgöra nu i Carols tidevarv. I sina träskor gingo de den tunga mödans stråt och rörde aldrig av sin lön en enda kronans plåt. »Om sex år», så det hette jämt, »då blir det annat slag, då ha vi sparat samman nog att bygga hjonelag.
Side 117 - Svanen flyger med hvita vingar, flyger ensam vid molnets rand. Vårens vindar i löfven gå, solen skiner, och sjön är blå; men jag sjunger min långa längtan, sjunger ensam på Roines strand. Fader min är en björk i skogen, moder min är en sommarsky, broder min är ett ax i logen, syster min är ett vinterny. Ensam är jag, som hedens ljung, blommar ensam och vissnar ung, sjunger, sjunger min långa längtan, sjunger ensam på Roines strand. Om den strålande solen visste, om hon visste mitt...

Bibliografisk informasjon